Graverat - Konstutställning - Groda

Då är jag i Shanghai för ett tag.

Jag har fått mitt namn ingraverat på en skylt som sitter vi mitt skrivbord trots att jag bara kommer att sitta där i två-tre veckor. Det är kinesisk ordning och reda.

Ett annat roligt inslag från dagen var att några av tjejerna på kontoret hade målat tavlor och idag fick alla tre röster som skulle fördelas mellan de målningar man tyckte bäst om. Tänk om man kunde få folk i andra delar av världen att hitta på liknande roliga saker på jobbet. Fast det är klart, då kanske det skulle bli kul att gå till jobbet. Hemska tanke.

Dagen avslutades med besök på en Sichuan-restaurang. Ofta väldigt stark mat och kanske inte alltid samma råvarumix som man är van vid i Svedala. En av rätterna vi åt ikväll var groda, som dessutom var inglasade in entrén till restaurangen. Det undgick nog ingen i sällskapet att dom såg extremt rädda ut. Men det är i alla fall ärligt. Det är ju inte direkt så att fredagstacofärsen växer på träd.

Dagen då gonorré blev kul

Nu har jag varit väldigt dålig på att uppdatera denna blogg. Det har varit ont om tid samt att Internet har varit väldigt nyckfullt den senaste veckan. De håller på med något vägarbete som har påverkat tillgången på både el och Internet.

Hur som helst. Jag ska berätta en historia om Indien. Den handlar inte om mig men skulle lika gärna kunna göra det.

Det är väldigt lätt att dra på sig någon konstig åkomma här i Indien. Det är i princip oundvikligt, det som skiftar är i vilken utsträckning som symptomen gör sig påminda. En kollega till mig har känt sig dålig den senaste veckan och gick idag till doktorn. Symptomen har varit utmattning, feber och att han mått allmänt dåligt. Hela besöket som kanske tog 10 minuter bestod av att läkaren lyssnade på hans hjärta med ett stetoskop. Efter det skrev läkaren ut ett recept. Medicinen som rekommenderades var inget annat än antibiotika som används för att behandla gonorré.

Exakt hur man kom fram till detta är oklart. Men väldigt, väldigt roligt!

Det tråkiga är att nästa patient som kommer in med gonorré kommer att få rådet att gå hem, vila och dricka mycket vatten. För all antibiotika är slut.

På lördag morgon styr jag min kos tillbaka mot Sverige. Det ska ärligt talat bli väldigt skönt att komma hem.

Hemkört

Idag fick vi skippa lunchen för ett telefonmöte med Sverige. Indien ligger 4h 30m före Sverige. Så istället för att gå till företagsrestaurangen där vi brukar äta vår curry så beställde vi pizza. Att få mat hemkört verkar vara populärt i Indien för överallt ser man olika västerländska kedjor som skyltar med hemkörning. Tex. McDonalds, Pizza Hut osv.

Idag föll beslutet på Pizza Hut. Det tog oss 1,5 h att få maten levererad. Och problemet är ironiskt nog att man inte har adresser i Indien. Hur man kan erbjuda hemkörning när man inte har ett adressystem är intressant. Istället använder man sig av så kallade "Landmarks". Alltså kända byggnader eller affärer, företag som alla vet vart dom ligger. En adress kan alltså vara nära Hilton Hotell, mittemot Toyota, eller bredvid McDonalds.

Som ni kanske kan förstå så lyser exaktheten med sin frånvaro och leveranstiderna för hemkörd mat blir lite väl långa. Nästa gång tar vi en taxi till restaurangen. Det borde spara oss minst en timme.

Påkörd på matmarknad

Idag besökte vi en matmarknad i centrala Pune där det var ett myller av människor och grönsaker. Målet var att hitta kryddor till överkomliga priser. Vi fick 1 kg svartpeppar, 200 g kanel och 100 g Kryddnejlikan för 75 kr. Vilket inte är så illa!

Mängder av olika chilifrukter

Och potatisarna var uppradade enligt tysk standard.

Sedan lyckades jag även bli påkörd av en så kallad auto rickshaw. Det var inte värre än en hockeytackling och den enda synliga skadan är att min armbåge är blå. Jag friskriver mig även från allt ansvar då jag blev påkörd bakifrån på en gågata...

Det är faktiskt den andra trafikrelaterade olyckan sedan jag kom till Indien, men den första med personskada. Den första var i bil och vår chaufför lyckades köra bort backspegeln vid en omkörning. Det var ont om plats men tydligen väldigt viktigt att köra om.

Olyckor är verkligen en sak man ska akta sig för i Indien. Inte för att sjukvården är dålig, många sjukhus håller västerländsk standard.

Problemet är att ta sig till sjukhusen.

Om man är med om en olycka så kommer det ingen ambulans. Man får förlita sig på att personer med lokalkännedom kör en till ett sjukhus i de fordon som finns tillgängliga. Trafiken i Indien är bedrövlig och vägarna är inte dom bästa. Så även en relativ kort resa kan lätt ta en timme. En timme med t.ex bruten arm i 45 graders värme är nog ingen höjdare.

Det andra problemet är att de sjukhus dom hittar till inte nödvändigtvis är dom bästa. Helst av allt ska man alltid ha med sig en lista med namn på sjukhus som är rekommenderade av ens försäkringsbolag. Vilket man så klart aldrig har. Det andra är att alltid bära försäkringspapperna med sig. För kan man inte betala får man ingen vård.

Att inte ta onödiga risker, speciellt i trafiken, är en god idé.

Auto rickshaw!

2011 Cricket World Cup

Idag startade världsmästerskapen i kricket. Här i Indien är kricket religion och alla spelar. Fattig som rik, ung som gammal. Tyvärr finns det mer att önska av könsfördelningen, men Indien är inte riktigt där än.

Hur som helst. Det var packat med folk (mest unga grabbar) utan för samsungaffären. Det påminde lite om de där äldre bilderna från tiden då TV var nytt och folk samlades utanför TV-handlaren för att följa matchen genom skyltfönstret. Enda skillnaden idag är att det är en LED-TV för en årslön som man tittar på.

Var även på gymmet idag och blev förföljd av den elakaste personliga tränaren någonsin. Han var duktig och jag var värdelös och gjorde precis allt fel. Sen var jag svag också. Och lat.

Tränaren var irakier, hade helskägg och var grov som en skogshuggare . Påminde lite om Peter Stormare på bilde nedan. Fast elakare, grövre och mera vild.

Nu ska jag slicka såren och förbereda mig för nästa drabbning på måndag. Hjälp...!

The Gym Bag Theory

Jag har skaffat ett kort på Gold's Gym här i Pune. Även om det var dyrt så är jag är trött på att träna på hopplösa hotellgym. Och dessutom så håller den här herren koll på en!

Det här med motion och gym känns väldigt nytt i Indien och verkar ha mer med status än hälsa att göra.
Om man lägger pengar på en bil så syns det ganska tydligt. Om man lägger pengar på ett gymkort så syns det inte förrän efter 3-6 månader, i bästa fall.

Det är här som gymväskan kommer in i bilden. Genom att lägga pengar på en gymväska kan man på så sätt kommunicera/visualisera gymkortet. Det är väldigt många avancerade väskor som det konkas omkring på utanför gymmet. Att gymmen här inte har anmanat den svenska farsoten med egna väskor är konstigt.

Själv kör jag med en ryggsäck av märket Targus. Gjord för en laptop.

Ps. Förlåt SATS.

Lariam eller GT?

Ursprunget till gin och tonic sägs vara att brittiska soldater i Indien fick en mycket beskt smakande tonic med kinin som skydd mot malaria, och att denna dryck späddes med gin i syfte att ta udden av beskan.

Eftersom Pune ligger i riskzonen är det nog bäst att fixa ett recept på den koloniala medicineringen.

Turistande i Pune

Idag har vi turistat i Pune. Vi besökte bland annat ett område i gamla Pune där kopparsmeder tillverkade olika kärl för matlagning. Enligt Indisk läkekonst har koppar en positiv medicinsk effekt.

De höll även på att restaurera en kopparidol föreställande Lord Shiva.



- Uppladdat från min telefon

Varma nätter

Senaste tiden har jag varit dålig på att uppdatera denna elektroniska dagbok. Har spenderat mycket tid på jobbet och middagar på kvällarna. Det börjar även bli lite ljummet här.

Idag hade vi 37 grader innan vi åkte hem.

Utsikten från vår balkong i Aundh, Pune.

Från Wikipedia:

Aundh is a suburb in the North-West of Pune in Maharashtra, India. It was earlier known for its Chest Hospital. Now it is known for its posh localities populated by software engineers.

Men nu även en bergsingenjör.

Ikväll bär det av till Hard Rock Café!

Förkyld!?

Har hosta som om pesten tagit mig...mitt livs första A/C-förkylning!
Jag tyckte så synd om mig att jag gick raka vägen till min favoritaffär! Jag börjar faktiskt bli lite trött på curry.




Väst vs. Öst: 1337-0

- Uppladdat från min telefon

Bombay

Helgen som va spenderade vi i Mumbai. Jag vet ärligt talat inte vad jag tycker om den staden.

Döv, bedrövad, klokare och mognare. Så skulle jag nog sammanfatta hur jag känner mig efter Mumbai.
Döv av det ständiga dånet från en stad som aldrig, aldrig sover. Bedrövad över fattigdom och orättvisor. Klokare och mognare, kanske för att saker som har så stor betydelse hemma är obetydligt här.

Gateway of India, South Mumbai.

Sandsäckar, aotumatvapen och stålhjälm är tyvärr en del av vardagen i Mumbai.

Är man trött så är man.

Kricketplan i södra Mumbai med vackra Mumbai University i bakgrunden.

Gatukonst. Allt gjort av metallskrot.

Kulhål i väggen på Cafe Leopold efter terroristattacken i November 2008.

Att köra ut is på cykel i Mumbai är ett tuft jobb. Speciellt om isen ska levereras i form av is.

Oväntat besök

Nu har dom börjat komma lite väl nära.

Om ni hör ett hemskt tandagnissel så är det för att försöka skrämmas. Det är alltså apan som gör det och inte jag!

Tydligen ska dessa apor inte vara så aggressiva men jag tycker att den här tjommen är ilsken nog.

Tur nog är´det sista dagen i Ahmedabad. Imorgon bitti åker vi till Mumbai för att ta oss vidare till Pune på söndag. Det blir vår camp för de kommande fem veckorna.

Ont om papperskorgar är det gott om

Det här med att skräpa ned. Nästa vart man än tittar så ligger det drivor av plastförpackningar, PET-flaskor och annat skräp. Det är mer eller mindre kutym att kasta sakerna där man står.

En tom papperskorg

För två år sedan när jag var i Indien för första gången åkte vi på en heldagstur med båt. Det var jag, två kompisar och resten av "besättningen" var Indier. Vi märkte snabbt att så fort man hade ett problem med skräp så kastade man det överbord. Floden var fylld av skräp.

Eftersom detta är en omöjlighet som svensk så letade vi reda på den enda papperskorgen ombord där vi under hela båtresan kastade allt vårat skräp. På eftermiddagen blev papperskorgen till slut full. En skeppsgosse dök upp, fattade ett stadigt tag om tunnan, lyfte den över relingen och tömde innehållet i floden.

Så mycket för vår insats.

Alla heter Patel i Gujarat!

Jag vet inte hur många som heter Patel av alla jag träffat. Patel är Indiens näst mest förekommande efternamn efter Singh och det mest förekommande i Gujarat.

Om man har en population på mer än en miljard människor så måste det bli smått omöjligt att hålla redan på alla Singhs och Patels? Tänk er detta i-landsproblem:

Hur hittar man sina vänner på Facebook?

Det är en annan sak som också gör mig förvirrad. Nämligen alla förkortningar. Man förkortar allt och framför allt om det är jobbrelaterat. Tror det finns någon lag som säger att alla tre-ords-kombinationer (TOK) måste förkortas.

Många gånger har jag frågat vad förkortningen står för och då har det visat sig att de inte vet eller att jag fått tre-fyra förslag.

Mvh
RS

Ahmedabad Mirror

Idag fanns det en mindre vetenskaplig artikel i Amedabad Mirror. Nämligen sambandet mellan näsa och personlighet.

På nått vis kändes det väldigt olustigt.

För att kontra med lite vetenskaplig fakta så bifogar jag även mitt horoskop ur samma tidning. Om du är vattuman så kan du vänta dig följande:

Ditt arbete kommer att vara hektiskt och du måste vara fokuserad och bestämd för att kunna möta viktiga deadlines och åtaganden . Låt inte känslor få ha inflytande i vare sig professionella eller personliga beslut.

Beach 2011 eller 2012

Eftersom att det inte finns så mycket annat att göra än att löpa har jag tagit ett stort steg mot strandformen! Även om luften, pga föroreningar, vissa dagar är helt bedrövlig så har vi lyckats hålla en hyffsad frekvens på träningspassen. Nästa vecka flyttar vi till Pune, där är luften mindre dålig samt att vi får tillgång till ett gym!

Fram till nu har vi fått nöja oss med barmarksträning a la Skogsbo SK!

Jag ser väldigt trött ut. Vilket jag iofs var.

Akshaya Patra - Skolmatsprogrammet

I dag började vi dagen med att besöka ett av Akshaya Patras storkök. Akshaya Patra är en organisation som med hjälp av statligt stöd, privata donationer och donationer från företag förser skolor och sjukhus med mat. Gratis förstår.
Många barn i Indien kan inte gå i skolan eftersom dom måste försörja sig själva eller familjen. Sjävla idén är att barnen får näringsriktig mat förutsatt att dom stannar i skolan. Tanken är att locka barnen till skolgång genom att garantera mat.
Mitt företag stödjer denna organisation så vi blev inbjudna för att se hur dom jobbar. Vi fick se deras verksamhet och hur dom säkerställer kvaliteten på maten, vilket så klart är en nyckelfråga.

Vi besökte storköket som ligger i Gandhinagar stax utanför Ahmedabad. Dagligen lagar man där mat för ca 130 000 barn i totalt 524 skolor! Varje måltid kostar ca 6 rupies, dvs. mindre är en krona. Alla råvaror köps från lokala bönder.

En bakmaskin som lagar 40 000 Chapati i timmen. (Chapati=Indisk matbröd)

Brödet paketeras och levereras direkt till skolor eller sjukhus. Man börjar dagen 0400 för att hinna med alla leveranser till lunch.

Här kokas ris i enorma riskokare. Dagligen är det tonvis som tillagas.

Här tillagas Dal som ver ett av dagens tre tillbehör.

Jag, våran Indiske kommunikationschef, ansvarig för köket i Gandhinagar och min franska kollega.

Chipsaffären!

Vår lokala chipshandlare precis runt knuten. För 10 Rupies, ca. 1,5 kr, får man sig en påse chips. Man får välja mellan smakerna Magic Masala och lättsaltat. Den här veckan har vi varit och shoppat tre gånger.


Ikväll är vi hembjudna till en av produktionscheferna på middag. Det är alltid lika intressant att få besöka någons hem.

Fredagsrim:
Speciellt eftersom vi äter på restaurang var dag.
Det blir väldigt tröttsamt efter ett tag.

Flagghissning + Kricket + Golf = 26 januari 2011

0830: Dagen började med hissning av den Indiska flaggan. Eftersom det är Indiens nationaldag idag så det är enligt lag förbjudet att hålla igång fabrikerna. Våra vakter gör så gott dom kan för att ge sken av en militär flaggexercis.

0917: I dagarna tre har en krickettävling pågått. Idag spelades finalen och jag var ute innan nedsläpp(!?) och provslog träna'. Lägg gärna märke till hur naturligt jag håller i slagträt och min extremt missanpassade klädsel.



1358: Golf! Idag fick vi åka till en fin golfbana utanför Ahmedabad. Som vanligt tog the ca 1,5 h att ta sig dit. Det är den kortaste bilresan man kan göra i Indien så det var rätt okej. Som tur va hade min kollega med sig en "höghastighetskamera" så vi kunde dokumentera min sving. I och med att jag träffade bollen så är jag nöjd. Järn 5:a, förbi 150 m.

1937: Middag på Indisk restaurang (som om det skulle finnas andra här) med tillhörande mineralvatten.

2226: Läggdax.

Lätt solbränd

Tillbaka efter en helg i Udaipur och Mount Abu. Båda dessa städer är turistresmål och ligger i provinsen Rajasthan norr om Gujarat där jag befinner mig. Det var verkligen en intressant helg med massa besök i palats, tempel, barer och restauranger! Det enda jobbiga med att turista i Indien är dessa oändliga bilresor på mer eller mindre framkomliga vägar. Här listar jag de varelser som hittills varit mest förekommande på vägarna.

Mest i vägen på vägen:
1. Människor
2. Kor
3. Kameler
4. Apor
5. Hundar

Jag, iförd en av Indiens skitigaste flytvästar.

Förberedelser inför ett jättebröllop inne i City Palace, Udaipur.

Lake Palace som numera fungerar som lyxhotell.

Märklig sten i Mount Abu, ca 1800 möh.

Rajasthan! Stormogulernas land!

Frierier mitt i maten

Igår käkade vi middag på ett Marriotthotell i Ahmadabad. Nån flicka blev förhoppningsvis väldigt glad. Paket, rosor och hela baletten! Det tråkiga var att hon fick oss till bordsgrannar.

Idag åker vi till Udaipur för att spendera helgen där! Kuriosa är att James Bond-rullen Octopussy delvis spelades in där.

Vijay: Is he still there?

Q: You must be joking! Double-0 seven on an island populated exclusively by women? We won't see him till dawn!

Sitta still

I Indien sitter man still…
…på kontoret
…i möten
…i bilen
…vid middagsbordet
…i flygplanet
… osv.

Igår fick vi sitta still i två timmar för att ta oss 35 km med bil till en restaurang.
På två timmar springer jag 20 km.

Jag köpte även Band of Brothers-boxen igår för att kunna sitta still lite mera och titta på film. Vi har nämligen lagt beslag på ett konferensrum under kvällstid där vi har projektor och hela köret.

Lördagen den 15 januari 2011

1. Vi har fått nya grannar. 10 stycken apor av okänd ras. Jag är inte riktigt förtjust i att djur med förmågan att öppna dörrar hänger precis där vi bor. Men enligt våran kock Pravin så är dom snälla och brukar hälsa genom att knacka på fönstren. Hmm...



2. Idag när vi var på väg in till stan fick vi sällskap av en person som var vän med chauffören. Simsalabim, så blev vi hembjudna till honom för att hälsa på hans familj. Självklart hängde vi på och vi fick även möjligheten att se alla drakflygande barn från taket.




Några barn i de mindre bemedlade delarna av Ahmedabad flyger drake. Bilden nedan visar ett mycket vanligt öde för de färgglada drakarna.



3. Sedan blev det en tur till Mahatma Gandhi museet . Det var intressant och läsa om "Landsfadern", som förövrigt är född i Gujarat inte alls långt ifrån där vi bor.

4. Jag har även fått lära mig att hudsjukdomar kan behandlas genom råd från en skäggig farbror som sitter i skräddarställning.

5. En lokal matmarknad med tillhörande rondellkor i bakgrunden.

6. Chefen.