Helgen som va spenderade vi i Mumbai. Jag vet ärligt talat inte vad jag tycker om den staden.
Döv, bedrövad, klokare och mognare. Så skulle jag nog sammanfatta hur jag känner mig efter Mumbai.
Döv av det ständiga dånet från en stad som aldrig, aldrig sover. Bedrövad över fattigdom och orättvisor. Klokare och mognare, kanske för att saker som har så stor betydelse hemma är obetydligt här.
Döv, bedrövad, klokare och mognare. Så skulle jag nog sammanfatta hur jag känner mig efter Mumbai.
Döv av det ständiga dånet från en stad som aldrig, aldrig sover. Bedrövad över fattigdom och orättvisor. Klokare och mognare, kanske för att saker som har så stor betydelse hemma är obetydligt här.
Gateway of India, South Mumbai.
Sandsäckar, aotumatvapen och stålhjälm är tyvärr en del av vardagen i Mumbai.
Är man trött så är man.
Kricketplan i södra Mumbai med vackra Mumbai University i bakgrunden.
Gatukonst. Allt gjort av metallskrot.
Kulhål i väggen på Cafe Leopold efter terroristattacken i November 2008.
Att köra ut is på cykel i Mumbai är ett tuft jobb. Speciellt om isen ska levereras i form av is.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar